lördag 8 september 2012

Dopminnen...berättelsen om då..

Lördagsminnen. Lördagsnostalgi...har du en minut över?

Nu är det bara ett par veckor kvar till dopet av vår yngste son och jag har hur mycket som helst att tänka över och planera. Ändå kan jag inte hindra tankarna. Tankarna som envisas med att fly tillbaka tio år. Till tiden då vår äldste son skulle döpas.


Vi var sent ute med planeringen. Att ha blivit föräldrar för första gången hade skakat om vår värld rejält. Men vi ville döpa honom. Som ett välkomnande, för att visa upp honom för alla våra nära och kära och för själva ceremonin förstås.


Eftersom vi har vårt ursprung i den katolska kyrkan tänkte jag att det vore fint att döpa honom i den katolska kyrkan i Sverige. Men jag hade inte räknat med de katolska prästerna. Många gånger hade jag hört historier om prästerna berättade av mina föräldrar som växte upp i Sydamerika. Berättelser om präster som uppträdde som om de var självaste GUD, till skillnad från att vara en tjänare av gud.


Lite naivt tänkte jag att de katolska prästerna i Sverige kanske var annorlunda och mer moderna i deras sätt att tänka. Jag kontaktade den katolska kyrkan, först den som ligger inne i stan. Där fick jag svaret av en präst, "men vaddå, finns det inte en katolsk kyrka närmare där du bor?"

Jo, svarade jag förvånat. Ring dem, sa prästen.

Jag kontaktade då den andra kyrkan, den närmare mig. När jag pratade med prästen frågade jag ganska omgående om det även fanns en lokal att låna/hyra för mottagningen efteråt. Och då for prästen ut "Jag tror att du liksom andra som ringer bara är intresserade av festen efteråt och inte av själva ceremonin!"

Jag minns inte vad jag svarade, det var trots allt 10 år sedan. Tror dock inte att jag svarade särskilt kaxigt tillbaka (vilket jag absolut kan göra) inte så mycket för att han var präst utan mer för att jag blev helt paff av svaret!

Det blev inget katolskt dop.


Storkyrkan i Gamla stan

Jag började känna mig rejält stressad eftersom det var fullbokat överallt eller så fanns bara lediga tider för flerdop, alltså att flera barn döps samtidigt. Någon rekommenderade mig att ringa Storkyrkan i gamla stan. Det visade sig att det fanns en ledig tid. Dessutom fanns en duktig och välkänd kantor som skulle arbeta just då. Perfekt eftersom jag också skulle sjunga på dopet. Lokal för mottagning hade de inte men vi hyrde en jättevacker lokal av Tyska kyrkan i närheten av Storkyrkan.


Till höger på bilden innanför grinden ser man fönstren till lokalen vi hyrde.

Chao

söndag 2 september 2012

Banankaka med glasyr

Banana cake to die for!

När bananerna i fruktkorgen sjunger på sin sista vers, då de är bruna och mjuka och närheten till soporna bara handlar om sekunder, då ska man inte slänga dem. Nej, nej då ska man rädda de stackars övermogna bananerna och av dem skapa en fantastisk god och saftig banankaka.

Det har jag gjort och jag rekommenderar er varmt att ni gör detsamma. Den blir rätt stor också, borde räcka till 12-14 bitar och glasyren...mmmm.



Den här kakan smakar bäst kall.

Sätt ugnen på 175 g

Recept

4 dl råsocker
3 ägg
200 g smör
4 bananer (mosade)
2 tsk bakpulver
1 tsk bikarbonat
1,5 msk vaniljsocker
1-2 tsk kardemumma
5 dl vetemjöl

Vispa ägg och råsocker ljust och pösigt. 
Tillsätt smält smör.
Mosa bananerna, enklast och godast att använda mogna bananer som ger mer sötma. Tillsätt bananerna och sedan resten av ingredienserna under fortsatt vispning.

Fyll en smord form och grädda i c.a 40-45 min. Låt svalna.

Glasyr
150 g mjukt smör
2,5 dl florsocker
1 tsk vaniljsocker
1 st äggula

Vispa det mjuka smöret tillsammans med vaniljsockret och äggulan. Tillsätt florsockret som du passerar genom en sil. Vispa tills du får en jämn smet.
Bre på glasyren.

Ha en fin vecka!

Chaoo