Bara en sådan dag...

Inatt var ingen bra natt. Min lille har fått nya tänder, två stycken på en gång och har varit grinig och strulat med maten. Mitt i natten fick han för sig att börja jollra och ha för sig med en massa ljud. Jag vet inte om det ena har med det andra att göra. Joller-nya tänder.

Det är också mitt i natten han ska testa det han redan anar, att snart kan han krypa. Han ställer sig på alla fyra och gungar, gungar fram och tillbaka kl: 02:49.

Det är idag vi försover oss så stora killen missar gymnastiken på morgonen och jag snabbt krafsar ner en förklaring på papper till klassläraren om att familjen försovit sig. Jobbigt.

Det är också idag jag glömmer ta med regnkläderna till förskolan, dem vi tvättade i helgen. Så idag fick jag åka hem igen och hämta kläderna och då sover lillen såå sött i bilstolen, han märker liksom ingenting.

Chao

Design av dopklänning

Det har blivit som en tradition att vår mamma syr dopklänningarna till barnen i familjen. Hittills har hon sytt 3 stycken nu blir det att sy den fjärde till vår yngste. Nästa vecka åker mamma och jag och väljer ut tyg, band och knappar. Under tiden har jag googlat bilder och funnit fantastiska kreationer!

Så ljuvliga...

..bedårande..

..värdiga en kunglig bebis...

..vackra..

...men jag vill inte stressa ihjäl min stackars mor..

..så det lutar ändå åt att det blir en traditionell dopklänning av enklare slag. Och de är så fina dem hon sydde till våra äldsta, jag tror faktiskt jag ska ta och plocka fram dem, det var längesedan jag såg dem!
Ha en underbar helg.

Chao

Jag är höst med ett stänk av vår

Ja, jag är faktiskt glad att det snart är höst. Men jag misstänker mig vara omringad av sommarsjälar. Överallt hör jag dem beklaga sig över att sommaren snart är över, och vilken sommar förresten! Mest regn. Jag nickar instämmande men säger ingenting, min röst avslöjar inte vad jag egentligen tänker
.
Kan inte hösten börja snart! Så tänkte jag högt igår när det var så kvavt och äckligt i luften, ja äckligt! Jag som dessutom är en varmblodig människa som svettas vid minsta lilla ansträngning och det har blivit värre sedan jag började träna.

Hösten är som en mjuk, sval filt över mina bara axlar. Hösten är kreativitet och projekt, nya mål.

Vintern. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till vintern. Det är vackert när ljuset reflekteras i snön. När snön likt ett stort bomullslandskap lägger sig över vår värld. Men det är slitigt också, fysiskt tungt med alla kläder som ska på, särskilt om man har småbarn och barnvagnen som ska dras över snön och ligger det is under, kommer jag att halka? Är det någon gång jag längtar till sommaren är det nog under vintern. För vintern är enslig, mörk med korta dagar. Jag tänker på alla möten man går miste om på grund av kylan och mörkret därför att man snabbt, snabbt skyndar sig hem. Jag hade kanske lärt känna en otroligt intressant människa! Nu blev det inte så.

Våren. Våren är pånyttfödelse och jag tänker att äntligen, äntligen är det över, det kalla, det mörka. Nu börjar vi om.

Bilder hämtade från google.

Chao

Planering inför dop

Sommaren är snart över! Man kan tycka vad man vill om det men själv tycker jag att det finns en viss tjusning över att rutinerna snart sätter igång. Hemma har vi tagit det lugnt under sommaren. Fixat i hemmet, träffat släktingar och åkt iväg på små utflykter här och där. Precis det vi har behövt tror jag.

Nästa månad döper vi vår tredje son. Nu när jag har en del erfarenhet av att planera dop så vet jag hur viktigt det är med framförhållning och jag har redan köpt dekorationen till dopet och en del av barnens kläder och annat sådant som jag inte vill göra i sista stund och bli stressad över.

Mycket pågår i mitt huvud, främst vad tårtorna ska innehålla och hur dem ska se ut, haha, vilken tårtnörd man är! Men kanske ska jag bara ta och beställa några tårtor? Det vore så enkelt att göra det. Men jag tror att jag har blivit något av en tårt/baksnobb, det ska vara hembakat liksom..

Dopinbjudan skickas ut just nu. Som vanligt har vi använt oss av en bild vi själva tagit, tycker att det är mer personligt att göra så.

Chaoo 

Berättelsen om mitt jugend skrivbord

Det är lika bra jag säger det på en gång. Jag gillar att skriva! Ni som följer bloggen kommer få ta del av små berättelser och kanske någon dikt. Så nu vet ni!

En gång för många år sedan, på den tiden jag fortfarande bodde hemma hos föräldrarna, gav min farmor bort ett mörkbrunt jugend skrivbord till min storebror.  Farmor var en speciell kvinna. Hon hade minsann favoriter bland barnbarnen. Ett av barnbarnen var en kvinnlig kusin, det andra barnbarnet var min bror.

Farmor Doris

Min bror placerade skrivbordet i sitt rum och köpte en vacker stol som passade fint till det.

Tiden gick. En dag frågade han mig om jag ville ha skrivbordet. Han hade tröttnat på den, skulle måla om sitt sovrum och skaffa nya möbler, förklarade han.
Visst, svarade jag och tog emot den.

Efter en tid fick han åter för sig att renovera om sovrummet. Nu undrade han lite försynt om jag kunde tänka mig att låta honom få tillbaka sitt gamla skrivbord?
Njae, svarade jag. Jag hade trots allt användning för den, så var det ju.
Men, om du får tusen kronor för det då, om jag köper det av dig, går du med på det då? undrade han.
Länge funderade jag nog inte. På den tiden (min förlorade ungdomstid) var tusen kronor ganska mycket. Jag kunde boka en sista minuten resa till Mallorca en hel vecka med hotell för den summan.
Med det i tanken svarade jag; visst, varför inte!

Åhh, sköna minnen

Drastiska förändringar inträffade i mitt liv. Jag bestämde mig för att flytta till Sydamerika. Där levde jag under fem års tid, jag läste på universitetet, lärde känna nya människor. Jag träffade mannen i mitt liv. Sedan flyttade jag tillbaka till Sverige och blev sambo med den mannen. Min bror som blivit kvar hemma hade också flyttat hemifrån och blivit sambo.

Här satt jag och dagdrömde på den tiden,

Pontificia Universidad Católica de Chile, Instituto de música.

En dag ringde min bror och undrade om jag ville ha skrivbordet. År hade passerat men jag mindes såklart vilket skrivbord han menade. Det bruna jugend skrivbordet. Jag tog mig en titt på det. Det var slitet, hade målats om och levt ett hårt liv. Men visst var det fortfarande välkommet i mitt hem. På så sätt hamnade det åter i min ägo.

Min farmor skrattade gott åt den här historien. Hon menade att jag hade varit ovanligt fräck som både fått, sålt och åter fått skrivbordet. Att jag säkerligen hade en ljus framtid som affärskvinna. Men jag försvarade mig och menade att jag inte hade gjort något särskilt, bara låtit universum ha sin gång. Min teori är att skrivbordet ville och alltid har velat tillhöra mig.

Vad tror ni?