Jag är höst med ett stänk av vår

Ja, jag är faktiskt glad att det snart är höst. Men jag misstänker mig vara omringad av sommarsjälar. Överallt hör jag dem beklaga sig över att sommaren snart är över, och vilken sommar förresten! Mest regn. Jag nickar instämmande men säger ingenting, min röst avslöjar inte vad jag egentligen tänker
.
Kan inte hösten börja snart! Så tänkte jag högt igår när det var så kvavt och äckligt i luften, ja äckligt! Jag som dessutom är en varmblodig människa som svettas vid minsta lilla ansträngning och det har blivit värre sedan jag började träna.

Hösten är som en mjuk, sval filt över mina bara axlar. Hösten är kreativitet och projekt, nya mål.

Vintern. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till vintern. Det är vackert när ljuset reflekteras i snön. När snön likt ett stort bomullslandskap lägger sig över vår värld. Men det är slitigt också, fysiskt tungt med alla kläder som ska på, särskilt om man har småbarn och barnvagnen som ska dras över snön och ligger det is under, kommer jag att halka? Är det någon gång jag längtar till sommaren är det nog under vintern. För vintern är enslig, mörk med korta dagar. Jag tänker på alla möten man går miste om på grund av kylan och mörkret därför att man snabbt, snabbt skyndar sig hem. Jag hade kanske lärt känna en otroligt intressant människa! Nu blev det inte så.

Våren. Våren är pånyttfödelse och jag tänker att äntligen, äntligen är det över, det kalla, det mörka. Nu börjar vi om.

Bilder hämtade från google.

Chao