..som man kanske inte alltid funderar över, är att den som skapar boken, alltså den som bakar, matstylar och fotograferar (jag) också måste provsmaka. Jag provsmakar i alla stadier av ett bakverk. När bulldegen är rå och geggig, när kakdegen är smulig, när smeten fortfarande är en smet (god smet) och sedan efteråt när det gräddats klart och fortfarande är för varmt för att avnjutas. Jag bara gör det för att försäkra mig om att jag gjort rätt intalar jag mig, och inte lagt i salt istället för socker. Och så är jag är väldigt noga med hygienen också, en sked som jag slickat på får inte användas en gång till. Tänk vad många skedar som går åt...men regler är till för att hållas.
Jag kanske är SOCKERBEROENDE tänker jag. Sockret triggar igång mitt belöningssystem och jag färdas tillbaka till då jag var barn och stod bredvid mamma som bakade. Jag minns att jag försökte höja mig över diskbänken för att få se det goda, och när hon inte såg doppade jag ett finger i smeten. Gott! Min mamma log och sade alltid "du kommer att få ont i magen". Men tänk att jag aldrig fick det. Förutom den gången jag snodde rå deg, en ogräddad kanelbulle, den gången fick jag faktiskt ont i magen.
Som så många andra tänker jag på min vikt. Men så gör jag något helt och hållet tvärtom och bestämmer mig för att ge ut en bakbok där jag utsätter mig för oerhörda sockerchocker och dofter av vanilj, choklad och favoriten kardemumma. Hello, who can blame me?
Men jag har vissa taktiker jag använder mig av för att inte äta så mycket och försöka överleva det här äventyret med att ge ut en bakbok. Häromdagen traskade jag över till grannen med en stor bricka, på brickan låg en hel sockerkaka med dulce de leche sås, en stor bit valnötskaka och blåbärskaka med glasyr. Hon fick allt och gissa om hon blev glad. Sedan kommer ju också min mamma förbi och fikar oftare än vanligt, och äldste sonens kompisar kommer och hälsar på och då passar jag på att bli av med en massa gott. Mina små överlevnadstaktiker som faktiskt fungerar och hjälper mig under den här svåra tiden.
Chao
Den där såg helt galet god ut =)
SvaraRaderaTack Marie, den ÄR helt galet god också :)
SvaraRadera