Det är lika bra jag säger det på en gång. Jag gillar att skriva! Ni som följer bloggen kommer få ta del av små berättelser och kanske någon dikt. Så nu vet ni!
En gång för många år sedan, på den tiden jag fortfarande bodde hemma hos föräldrarna, gav min farmor bort ett mörkbrunt jugend skrivbord till min storebror. Farmor var en speciell kvinna. Hon hade minsann favoriter bland barnbarnen. Ett av barnbarnen var en kvinnlig kusin, det andra barnbarnet var min bror.
Min bror placerade skrivbordet i sitt rum och köpte en vacker stol som passade fint till det.
Tiden gick. En dag frågade han mig om jag ville ha skrivbordet. Han hade tröttnat på den, skulle måla om sitt sovrum och skaffa nya möbler, förklarade han.
Visst, svarade jag och tog emot den.
Efter en tid fick han åter för sig att renovera om sovrummet. Nu undrade han lite försynt om jag kunde tänka mig att låta honom få tillbaka sitt gamla skrivbord?
Njae, svarade jag. Jag hade trots allt användning för den, så var det ju.
Men, om du får tusen kronor för det då, om jag köper det av dig, går du med på det då? undrade han.
Länge funderade jag nog inte. På den tiden (min förlorade ungdomstid) var tusen kronor ganska mycket. Jag kunde boka en sista minuten resa till Mallorca en hel vecka med hotell för den summan.
Med det i tanken svarade jag; visst, varför inte!
Drastiska förändringar inträffade i mitt liv. Jag bestämde mig för att flytta till Sydamerika. Där levde jag under fem års tid, jag läste på universitetet, lärde känna nya människor. Jag träffade mannen i mitt liv. Sedan flyttade jag tillbaka till Sverige och blev sambo med den mannen. Min bror som blivit kvar hemma hade också flyttat hemifrån och blivit sambo.
En dag ringde min bror och undrade om jag ville ha skrivbordet. År hade passerat men jag mindes såklart vilket skrivbord han menade. Det bruna jugend skrivbordet. Jag tog mig en titt på det. Det var slitet, hade målats om och levt ett hårt liv. Men visst var det fortfarande välkommet i mitt hem. På så sätt hamnade det åter i min ägo.
Min farmor skrattade gott åt den här historien. Hon menade att jag hade varit ovanligt fräck som både fått, sålt och åter fått skrivbordet. Att jag säkerligen hade en ljus framtid som affärskvinna. Men jag försvarade mig och menade att jag inte hade gjort något särskilt, bara låtit universum ha sin gång. Min teori är att skrivbordet ville och alltid har velat tillhöra mig.
Vad tror ni?
En gång för många år sedan, på den tiden jag fortfarande bodde hemma hos föräldrarna, gav min farmor bort ett mörkbrunt jugend skrivbord till min storebror. Farmor var en speciell kvinna. Hon hade minsann favoriter bland barnbarnen. Ett av barnbarnen var en kvinnlig kusin, det andra barnbarnet var min bror.
Farmor Doris
Min bror placerade skrivbordet i sitt rum och köpte en vacker stol som passade fint till det.
Tiden gick. En dag frågade han mig om jag ville ha skrivbordet. Han hade tröttnat på den, skulle måla om sitt sovrum och skaffa nya möbler, förklarade han.
Visst, svarade jag och tog emot den.
Efter en tid fick han åter för sig att renovera om sovrummet. Nu undrade han lite försynt om jag kunde tänka mig att låta honom få tillbaka sitt gamla skrivbord?
Njae, svarade jag. Jag hade trots allt användning för den, så var det ju.
Men, om du får tusen kronor för det då, om jag köper det av dig, går du med på det då? undrade han.
Länge funderade jag nog inte. På den tiden (min förlorade ungdomstid) var tusen kronor ganska mycket. Jag kunde boka en sista minuten resa till Mallorca en hel vecka med hotell för den summan.
Med det i tanken svarade jag; visst, varför inte!
Åhh, sköna minnen
Här satt jag och dagdrömde på den tiden,
Pontificia Universidad Católica de Chile, Instituto de música.
En dag ringde min bror och undrade om jag ville ha skrivbordet. År hade passerat men jag mindes såklart vilket skrivbord han menade. Det bruna jugend skrivbordet. Jag tog mig en titt på det. Det var slitet, hade målats om och levt ett hårt liv. Men visst var det fortfarande välkommet i mitt hem. På så sätt hamnade det åter i min ägo.
Min farmor skrattade gott åt den här historien. Hon menade att jag hade varit ovanligt fräck som både fått, sålt och åter fått skrivbordet. Att jag säkerligen hade en ljus framtid som affärskvinna. Men jag försvarade mig och menade att jag inte hade gjort något särskilt, bara låtit universum ha sin gång. Min teori är att skrivbordet ville och alltid har velat tillhöra mig.
Vad tror ni?
Härligt med gamla bilder!
SvaraRaderaVilken mysig blogg du har!
Hej, jag följer gärna din nya blogg. Lite avi på ditt skrivbor, hihi.
SvaraRaderaSköt att höra att du gillar att skriva. Jag har själv prolem med att inte göra för långa inlägg. Skulle kunna akriva hur långt som helst. Vilket spännande liv du haft/ har, och vilken spännande resa skrivbordet gjort. Gillar din beskrivning av att universum haft ett finger med i spelet. Allt har en mening, bara rida med, hihi.
Ha det så gott!!
kramkram <3nettan
Hej hej!
SvaraRaderatack för att du kikade in till mig..klart jag följer dig på din bloggresa...Kram Marie
Hej! Jag hittade hit via Nettan, såg att du kommenterat hos henne. Nyfiken gammal tant som jag är så ville jag kika in hos dig, vill bara skriva att jag tycker din blogg är jättefin!
SvaraRaderaJag lägger till dig i min läslista och blir din följare så jag inte missar något inlägg:)
Hoppas du får en fin kväll/kram♥
Intressant inlägg. :-)
SvaraRaderaMarie, kul att du hittade hit & du, vara nyfiken är en av de allra bästa egenskaperna!!
SvaraRaderaVita vidder, kul att du vill följa bloggen!
Dagrömmar i vitt; kramar tillbaka, tack för din kommentar!
Kram
Fröken Luisa
Hej Paulina!
SvaraRaderaJag är själv farmor och tänker ge bort ett jugendskrivbord liknande ditt. När jag googlade för att at se vad det kunde vara värt hittade jag din blogg. Det var synd att din farmor inte först frågade vem som ville ha hennes skrivbord, men jag hoppas att du inte gör likadant själv ifall du tänker ge det vidare till en av dina söner, eller framtida barnbarn.
Eftersom du tycker om att skriva (tänker bl a ge ut en bok) tar du nog inte illa vid dig om jag rättar din text. Du skriver: "gav min farmor bort ett mörkbrunt jugend skrivbord till min storebror. Varför just han fick den vet jag inte" Du har genomgående i hela texten använt den istället för det. Det rätta är:Varför just han fick det... När du ska syfta tillbaka på ett ord ska du skriva:
En-ord: En brun stol - Den bruna stolen.
Ett-ord: Ett brunt skrivbord - Det bruna skrivbordet.
Lycka till i framtiden med din bok.
Farmor Katarina
Hej farmor Katarina, du har så rätt! Såna slarvel gör jag ofta när jag skriver, ofta korrigerar jag i efterhand men missade det just här ..och jag kommer definitivt vara mer rättvis den dagen jag själv ger bort något till mina barn och eventuella barnbarn :)
Radera